5 månader!
Halloj,
Tiden går så väldigt fort,
Idag är det 5 månader för mig och Martin.
Önskar att han var här hos mig
så jag kunde få en 5 månaderspuss.
Visst är det jobbigt att bara ses några timmar varje månad,
inget drömförhållande precis.
Men det andra alternativet är inget alls,
och ett liv utan martin vill jag inte ha.
Älskar honom <3
/ Jessi.
Tiden går så väldigt fort,
Idag är det 5 månader för mig och Martin.
Önskar att han var här hos mig
så jag kunde få en 5 månaderspuss.
Visst är det jobbigt att bara ses några timmar varje månad,
inget drömförhållande precis.
Men det andra alternativet är inget alls,
och ett liv utan martin vill jag inte ha.
Älskar honom <3
/ Jessi.
Mitt liv.
Fredagen den 16 februari år 2007
Åkte jag och Becka till Sandra i kalmar,
hon åkte till sin brorsa innan och jag hem till min pappa.
Allt var bra och jag började fixa mig,
helt plötsligt fick jag jätte ont i magen
och jag satte mig vid datan och försökte tänka på annat en stund,
magontet gick över och jag började fixa mig igen.
Men så efter en stund började jag må jätte illa istället.
För andra kanske illamående inte är en så stor grej,
okej man kanske spyr sen blir det bra igen.
Men jag har väldigt stark fobi för att spy.
om jag tänker på det nu känns det ite så farligt,
men när jag väl mår illa får jag panik för jag absolut inte
för allt i världen inte spy.
Ingen vet varför, det är ju inget farligt, men det är väl därför det kallas för fobi.
När illamåendet inte gick över så ringde jag Becka och sa att jag inte mådde bra,
men vi kom överens om att pappa skulle hämta henne så skulle vi försöka gå till sandra
och se om det gick över.
Inne på sandra började jag må dåligt då och då och vi gick ut och tog frisk luft
om och om igen.
Till slut ville jag hem till oskarshamn och jag åkte hem.
Dagen efter mådde jag sådär, jag tänkte att de var något som skulle gå över
och vi skulle ha sportlov så det var ingen fara.
Men på beckas födelsedag så var vi hemma hos henne
och mitt i filmen började jag må illa och fick panik och åkte hem.
Första dagen i skolan efter lovet mådde jag bra fram till lunch,
men sen på NO lektionen började jag tänka på hur det hade blivit hos becka
och blev rädd för att jag skulle börja må så illa i skolan,
så jag sa att jag mådde dåligt och fick åka hem.
Sen dagen efter gick jag till skolan och började må illa på riktigt,
och jag fick åka hem.
Så höll det på i flera veckor, ibland gick jag en lektion,
ibland hela dagar och ibland vägrade jag att åka dit ens.
Jag tänkte hela tiden att det skulle gå över,
och jag fick hem skolarbeten så jag skulle klara nian innan gymnasiet.
När sommarlovet kom tänkte jag att det skulle gå över under sommaren
och jag kunde börja gymnasiet och må bra igen.
Men under hela sommaren mådde jag dåligt varje morgon
och satt mest ute i trädgården för att få frisk luft.
Mamma och jag började "öva" på kvällarna.
För jag kunde knappt sätta mig i bilen utan att börja må jätte dåligt. Så varje kväll åkte vi lite längre.
Men jag kunde inte börja gymnasiet.
Mamma gick och pratade med en psykolog som kunde vara bra för mig,
men jag vägrade och sa att jag faktiskt gjorde framsteg.
Och det gjorde jag, i början av sommaren kunde jag inte åka iväg i bilen,
men på hösten kunde jag åka runt i stan och jag kunde ha kompisar hemma ibland.
Men sen frammåt vintern körde jag fast och det gick inte frammåt
och jag började bli trött på att sitta hema hela dagarna.
Så jag ringde psykologen mamma hade pratat med.
Efter några veckor började jag träffa henne och det var jobbigt i början.
Vem vill träffa en psykolog? det är ju ett stort tecken på att något är fel i huvudet.
Och jag har alltid förknippat ordet psykolog med att såna som går runt å mördar folk på stan behöver det.
Men jag märkte att det blev bättre,
hon förklarade mycket om varför jag mådde som jag gjorde.
Det är en ångest, det är väldigt många som har det,
i alla möjliga olika former.
Men jag får ångestattacker som gör så att jag börjar må illa.
Hon förklarade att det bara sitter i huvudet,
så jag kan inte må illa en längre tid
eftersom kroppen inte har något att må dåligt för egentligen,
jag är ju inte sjuk
så illamåendet har inget ett leva på.
Det håller i sig i 10 minuter högst om jag bara andas och tar det lugnt och lugnar ner mig.
Jag har märkt att det hon säger är rätt,
jag har gjort stora framsteg,
Jag kan åka och handla,
åka iväg till kompisar
jag kan vara med martin
och jag har till o me åkt till kristdala.
Det är såna saker jag knappt kunde tänka på för ett år sedan.
Nu jobbar jag på att bli bättre och bättre varje dag,
mamma och jag gör "övningar" och åker iväg och gör saker som känns jobbiga.
Men jag har sett framstegen så jag vet att jag kommer bli bra till slut,
det kommer säkert ta lång tid men jag vill inte leva såhär så det är värt jobbet.
Det finns inga genvägar.
Men varje dag undrar jag hur detta kunde hända mig?
Jag hade roligt i skolan, jag hade världens bästa kompisar
och en stöttande familj, vad gick fel?
Jag gissar på att jag aldrig kommer få reda på svaret,
men jag kommer vara starkare än nånsin efter det här.
Men en sak är säker,
jag hade aldrig klarat mig ända hit utan min mamma, min moster,
Becka, Ida, Emma, Jacob och Anna.
Dom har funnits här för att lyssna och stötta och kommit med förslag om hur jag ska kunna göra framsteg.
Det har verkligen hjälpt.
Och Martin och jag började skriva på msn några dagar efter jag började må dåligt första gången,
sen dess har han funnits där varje dag,
om det så bara var några sms vissa dagar.
Andra killar kanske hade tyckt att jag var helt psyko och inte orkat med all drama.
Men han stannade kvar,
och väntade och trodde på att jag skulle bli bättre,
och han hade så rätt.
Jag älskar er
men jag hatar all ångest,
den minskar varje dag
och till slut finns den inte längre,
då finns hela världen där ute
och då tänker jag börja leva.
/ Jessica
Åkte jag och Becka till Sandra i kalmar,
hon åkte till sin brorsa innan och jag hem till min pappa.
Allt var bra och jag började fixa mig,
helt plötsligt fick jag jätte ont i magen
och jag satte mig vid datan och försökte tänka på annat en stund,
magontet gick över och jag började fixa mig igen.
Men så efter en stund började jag må jätte illa istället.
För andra kanske illamående inte är en så stor grej,
okej man kanske spyr sen blir det bra igen.
Men jag har väldigt stark fobi för att spy.
om jag tänker på det nu känns det ite så farligt,
men när jag väl mår illa får jag panik för jag absolut inte
för allt i världen inte spy.
Ingen vet varför, det är ju inget farligt, men det är väl därför det kallas för fobi.
När illamåendet inte gick över så ringde jag Becka och sa att jag inte mådde bra,
men vi kom överens om att pappa skulle hämta henne så skulle vi försöka gå till sandra
och se om det gick över.
Inne på sandra började jag må dåligt då och då och vi gick ut och tog frisk luft
om och om igen.
Till slut ville jag hem till oskarshamn och jag åkte hem.
Dagen efter mådde jag sådär, jag tänkte att de var något som skulle gå över
och vi skulle ha sportlov så det var ingen fara.
Men på beckas födelsedag så var vi hemma hos henne
och mitt i filmen började jag må illa och fick panik och åkte hem.
Första dagen i skolan efter lovet mådde jag bra fram till lunch,
men sen på NO lektionen började jag tänka på hur det hade blivit hos becka
och blev rädd för att jag skulle börja må så illa i skolan,
så jag sa att jag mådde dåligt och fick åka hem.
Sen dagen efter gick jag till skolan och började må illa på riktigt,
och jag fick åka hem.
Så höll det på i flera veckor, ibland gick jag en lektion,
ibland hela dagar och ibland vägrade jag att åka dit ens.
Jag tänkte hela tiden att det skulle gå över,
och jag fick hem skolarbeten så jag skulle klara nian innan gymnasiet.
När sommarlovet kom tänkte jag att det skulle gå över under sommaren
och jag kunde börja gymnasiet och må bra igen.
Men under hela sommaren mådde jag dåligt varje morgon
och satt mest ute i trädgården för att få frisk luft.
Mamma och jag började "öva" på kvällarna.
För jag kunde knappt sätta mig i bilen utan att börja må jätte dåligt. Så varje kväll åkte vi lite längre.
Men jag kunde inte börja gymnasiet.
Mamma gick och pratade med en psykolog som kunde vara bra för mig,
men jag vägrade och sa att jag faktiskt gjorde framsteg.
Och det gjorde jag, i början av sommaren kunde jag inte åka iväg i bilen,
men på hösten kunde jag åka runt i stan och jag kunde ha kompisar hemma ibland.
Men sen frammåt vintern körde jag fast och det gick inte frammåt
och jag började bli trött på att sitta hema hela dagarna.
Så jag ringde psykologen mamma hade pratat med.
Efter några veckor började jag träffa henne och det var jobbigt i början.
Vem vill träffa en psykolog? det är ju ett stort tecken på att något är fel i huvudet.
Och jag har alltid förknippat ordet psykolog med att såna som går runt å mördar folk på stan behöver det.
Men jag märkte att det blev bättre,
hon förklarade mycket om varför jag mådde som jag gjorde.
Det är en ångest, det är väldigt många som har det,
i alla möjliga olika former.
Men jag får ångestattacker som gör så att jag börjar må illa.
Hon förklarade att det bara sitter i huvudet,
så jag kan inte må illa en längre tid
eftersom kroppen inte har något att må dåligt för egentligen,
jag är ju inte sjuk
så illamåendet har inget ett leva på.
Det håller i sig i 10 minuter högst om jag bara andas och tar det lugnt och lugnar ner mig.
Jag har märkt att det hon säger är rätt,
jag har gjort stora framsteg,
Jag kan åka och handla,
åka iväg till kompisar
jag kan vara med martin
och jag har till o me åkt till kristdala.
Det är såna saker jag knappt kunde tänka på för ett år sedan.
Nu jobbar jag på att bli bättre och bättre varje dag,
mamma och jag gör "övningar" och åker iväg och gör saker som känns jobbiga.
Men jag har sett framstegen så jag vet att jag kommer bli bra till slut,
det kommer säkert ta lång tid men jag vill inte leva såhär så det är värt jobbet.
Det finns inga genvägar.
Men varje dag undrar jag hur detta kunde hända mig?
Jag hade roligt i skolan, jag hade världens bästa kompisar
och en stöttande familj, vad gick fel?
Jag gissar på att jag aldrig kommer få reda på svaret,
men jag kommer vara starkare än nånsin efter det här.
Men en sak är säker,
jag hade aldrig klarat mig ända hit utan min mamma, min moster,
Becka, Ida, Emma, Jacob och Anna.
Dom har funnits här för att lyssna och stötta och kommit med förslag om hur jag ska kunna göra framsteg.
Det har verkligen hjälpt.
Och Martin och jag började skriva på msn några dagar efter jag började må dåligt första gången,
sen dess har han funnits där varje dag,
om det så bara var några sms vissa dagar.
Andra killar kanske hade tyckt att jag var helt psyko och inte orkat med all drama.
Men han stannade kvar,
och väntade och trodde på att jag skulle bli bättre,
och han hade så rätt.
Jag älskar er
men jag hatar all ångest,
den minskar varje dag
och till slut finns den inte längre,
då finns hela världen där ute
och då tänker jag börja leva.
/ Jessica
Tisdag.
Hej,
jag suger verkligen på att blogga,
men de händer inte allt för mkt just nu..
På torsdag ska jag börja IV, weei...
Ska läsa matte på torsdagar,
det ska jag väl klara av,
lite matte har väl aldrig dödat nån ;)
Igår var jag hos Becka en sväng,
Vi satt i stallet och kelade med valparna
och prata massa skit,
de är de vi är bäst på.
Jag älskar min Becka <3
Inatt kommer mamma hem,
oyes hon har rest bort igen,
men nu kommer hon hem för att stanna ett tag iallafall...
hon reser nog bort nån helg nu snart men helger går fort,
de är värre när hon åker bort hela veckor.
Idag har jag städat hela huset som en idiot,
har varit skönt att bara låta tallriken stå kvar på bordet
utan att nån har sagt till mig att diska,
men de fick jag igen idag,
va inte så lite att städa och diska men nu är jag äntligen klar.
Tv nörd som jag är så sitter jag nu och väntar på att vänner ska börja,
man lyckas alltid få sig ett gott skratt av den serien.
Det finns många bra serier.. Mina favoriter är:
OneTree hill
Sex and the city
vänner
family guy
OC
Fast de är ju bara one tree hill jag följer som en slav ;)
Ha de fint!
Puss Hej!
jag suger verkligen på att blogga,
men de händer inte allt för mkt just nu..
På torsdag ska jag börja IV, weei...
Ska läsa matte på torsdagar,
det ska jag väl klara av,
lite matte har väl aldrig dödat nån ;)
Igår var jag hos Becka en sväng,
Vi satt i stallet och kelade med valparna
och prata massa skit,
de är de vi är bäst på.
Jag älskar min Becka <3
Inatt kommer mamma hem,
oyes hon har rest bort igen,
men nu kommer hon hem för att stanna ett tag iallafall...
hon reser nog bort nån helg nu snart men helger går fort,
de är värre när hon åker bort hela veckor.
Idag har jag städat hela huset som en idiot,
har varit skönt att bara låta tallriken stå kvar på bordet
utan att nån har sagt till mig att diska,
men de fick jag igen idag,
va inte så lite att städa och diska men nu är jag äntligen klar.
Tv nörd som jag är så sitter jag nu och väntar på att vänner ska börja,
man lyckas alltid få sig ett gott skratt av den serien.
Det finns många bra serier.. Mina favoriter är:
OneTree hill
Sex and the city
vänner
family guy
OC
Fast de är ju bara one tree hill jag följer som en slav ;)
Ha de fint!
Puss Hej!
